chrillejuntunen
Nu har jag tröttnat på passiviteten...
Igår hade jag som status på facebook "Arbetslösa ska jobba, ingenting annat" och genast reagerade en del folk och skrev till mig, en del höll med mig och andra bad mig att dra åt he****e fast med snällare ord.

Jag står fast vid det jag skrev, det finns jobb att ta men många väljer att inte ens söka dessa jobb för det är "under deras värdighet" och går då hellre hemma och"pillar navelludd" eller vad dem nu sysslar med dagarna långa. Jag har aldrig hört talas om att någon har ringt på dörren och erbjudit en person jobb eller att någon fått ett meil där arbetsgivaren skriver hur mycket han eller hon vill att den personen ska komma och jobba hos dem. Lite flexibel får man faktiskt vara, finns inte jobben där man bor då kanske man för överväga en flytt eller i alla fall att pendla en längre sträcka än vad man kanske normalt sett hade gjort?

Själv pendlar jag ca 20 mil till jobbet och har inte gnällt en enda gång, detta är självförvållat då jag har valt att jobba i Kungsbacka eftersom det inte fanns något fast jobb närmare Ängelholm när jag sökte. Ibland får man faktiskt ta jobb som man inte vill ha och som man anser sig vara "för fin för" för att få in en fot på arbetsmarknaden och eventuellt kunna jobba sig uppåt eller söka nytt jobb så fort det finns andra tjänster lediga, men under tiden får man helt enkelt jobba med vad som finns att välja på.

En del personer har faktiskt satt sig själv i den situation de sitter i och istället för att då klaga över att de inte får jobb så får de försöka göra någonting åt saken, kanske de saknar utbildnng och då kanske får tänka om och sätta sig i skolbänken igen hur tråkigt det än kan vara?

Så skärpning, sök de jobb som finns och var glad över att ni får något jobb överhuvudtaget!

/Christian